Idag seglade vi ut från viken som vi gömt oss i några dagar. Vi gömde oss för en cyklon som passerade 100 Nm söder om oss. Med hyfsad väderprognos valde vi att äntligen bege oss ut till reven. Fin segling. Vi befinner oss nu ca 45 Nm utanför kusten. Vi är uppankrade mitt inne i ett cirkelformat rev. Känns helt otroligt att vara uppankrad här, med horisont åt alla håll. Nere i lä ligger en plattform, dock inte en oljeplatform, utan en plattform för turister. Plattformen har helikopterplattor och en pir, helikoptrar och färjor har kommit med turister hela dagen. Anläggningen är som tagen ur en James Bond film, den har till och med en ubåt parkerad i närheten.
'
'Två stora upplevelser idag:
Strömt 1
När vi hade ankrat upp innanför revet gav Lars och jag oss ut på en snorklingtur. Vi hoppade i från aktern på Dawnbreaker och paddlade iväg mot revet. Efter en kort stund hörde jag att Lars skrek nått till mig, “current”. Först då insåg jag att vi befann oss i en kraftig ström som snabbt tog oss ut till havs. Vi vände och började simma mot strömmen. Jag kunde precis ta mig framåt. Jag insåg dock att jag inte skulle orka att kämpa mig fram hela vägen tillbaks till Dawnbreaker. Jag tappade till och med ena fenan, men jag hann fånga den innan den försvann i strömmen. Som tur var fanns den en boj, som jag och Lars lyckades simma till. Vi höll fast oss i bojen och försökte få kontakt med folket som var kvar ombord. Ganska snabbt reagerade Steve och kom ut med jollen och hämtade oss. Lätt chockad tog jag en öl när jag väl var ombord på Dawnbreaker igen. En del tankar med alternativa händelseutvecklingar på denna incident spelades sedan upp i mitt huvud. Om vi inte fått kontakt med båten hade vi åkt långt ut i havet, det är helt klart. Jag mins fortfarande sekunden då jag förstod att detta var allvar och att vi ev. skulle flyta ensamma ut i Stilla Havet.
Strömt 2
Den andra upplevelsen va då vi tog jollen ut till ett av “vattenfallen”. Kanalerna mellan revet och havet blir nämligen som vattenfall då vattnet är på väg ut, mellan hög- och lågvatten. Mitt i forsen strömmar vattnet med säkert 15-20 knop. Vi körde in i en del av forsen med jollen, jag körde. Va en fantastisk känsla att ligga helt stilla med halvt pådrag på motorn. De andra i båten blev lite oroliga och Lars erkände senare att han ett tag letade efter ankaret. Tonton ville till och med döpa mig till “Crazy Martin” efteråt.
Vilken dag!!!