De senaste dagarna har vi åkt kors och tvärs mellan öarna i närheten av Samarai (ön där vi klarerade in). I förgår ankrade vi upp utanför ön Doini Island, där det finns en resort. På eftermiddagen gick jag och Lars en lång promenad över hela ön följandes pilar mot något som hette “Skull Cave”. Det var längre än vi först trodde och det tog hela 45 min att nå fram till “Skull Cave”. När vi kom fram blev vi dock inte besvikna, uppe på en klippskreva va 20-30 människoskallar uppradade. Detta va tydligen olika hövdingar från tiden långt innan det byggdes en resort på ön.
På kvällen besökte vi själva resorten och lärde känna Tess (inte samma Tess som ombord på British Defender), som var chef för anläggningen. Vi fick dessutom smaka PNGs bästa öl, “South Pacific” samt äta en härlig middag som blivit över från dagens gäster.
I allmänhet har det varit härliga dagar här och jag har gjort mitt yttersta för att njuta maximalt och bortse från att återresan mot ett regnigt Sverige är snart förestående. Nu har vi precis ankrat utanför en by på Sariba Island. Vi har tidigare blivit varnade för risk för inbrott i båten här. Och ironiskt nog så verkar det som min mask och snorkel, som jag tyckte så mycket om, nu verkar vara borta. Vi misstänker att en liten kille i kanot som var i närheten, när vi åt lunch, kan vara den skyldige. Hittills har vi haft fina möten med lokalbefolkningen i övrigt.
I allmänhet har det varit härliga dagar här och jag har gjort mitt yttersta för att njuta maximalt och bortse från att återresan mot ett regnigt Sverige är snart förestående. Nu har vi precis ankrat utanför en by på Sariba Island. Vi har tidigare blivit varnade för risk för inbrott i båten här. Och ironiskt nog så verkar det som min mask och snorkel, som jag tyckte så mycket om, nu verkar vara borta. Vi misstänker att en liten kille i kanot som var i närheten, när vi åt lunch, kan vara den skyldige. Hittills har vi haft fina möten med lokalbefolkningen i övrigt.
